Sommaren är här, glassen säljs som glass i solsken, flickorna är lättklädda, shortsen är avdammade och temperaturen är hög. I går visade den 20 grader och idag var den uppe i otroliga 25 grader - puh. Man önskar att det kunde hålla i sig i en si så där par, tre månader till men enligt nyheterna väntas regn i en nära framtid, dvs till helgen *suck*. Men jag misströstar inte, istället sitter jag och lapar i mig så mycket sol det bara går.

Livet för den gamle sithmästaren är hårt, uppenbarligen dog han inte efter att blivit utsatt för Kejsarens dödsblixtar och efter det att Luke sedan avlägsnat hans mask och därtill andningsapperatur. Istället levde han, till nyligen, ett relativt lugnt och annonymt tillbakadraget liv i det lilla samhället Holyhead i England. När nyligen Jedi Church öppnade upp sin verksamhet brast det för Vader som då gick till attack mot några av dess medlemmar. Tråkigt nog så tycks Vader ha tappat sin ljussabel och tog istället hjälp av sin egna krycka i kampen mot jedisarna, som enkelt besegrade honom.

Läs hela artikeln på Aftonbladets nöjessite >>

I reklambladen, på löpsedlar, skyltar och i tevereklamen lockas vi av goa bilder av hamburgare men när vi väl sitter där och erhåller våran hamburgare så upptäcker man att den inte alls ser lika lockande och tilltalande ut som den nyss gjorde i reklamen. Ta och njut av nedanstående två sajter om hur vi som konsumenter luras.

Fast food: Ads vs. Reality >>
Gissa Hamburgaren >>

FREDAG 11 APRIL 2008
Klockan är 3 på morgonen och den lilla staden sover relativt djupt men runt om håller just nu ca hundra personer på att kliva upp, käka frukost, kolla över packningen och klä sig. Jag var en av dem. Knappa timmen senare lämnar alla dessa sina hem och drar sig in mot den centrala delen av den lilla staden där de alla sluts upp och börjar prata om allt möjligt från det som varit till det som skall komma. Halvtimmen senare anländer den första bussen och folk börjar packa in sina väskor och kliva på och några tvingas gå av igen eftersom bussen blivit fullsatt, men ingen behöver oroas, snart kommer ytterligare än och på den får resten av oss plats. Klockan närmar sig 5 och äventyret tar sin början.

I den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern nord västra hörn hittar man den lilla blyga 900 år gamla staden Schwerin med sina blott knappa 96 000 invånare och det är dit vi är påväg. Tyskland, som är ett trevligt land och dess invånare är minst lika trevliga och artiga som britterna i väst, är tungt format av både såren efter andra världskriget och tillika har tiden under kalla kriget och dess järnridå tyvärr satt sina spår i det som då kallades för Östtyskland. Men efter murens fall och Tysklands förening har massiva aktioner satts i gång för att rusta upp det forna Östtyskland men ännu, trots nästan tjugo år, är ännu arbetet bara i en inledningsfas.

Trollhättans Stads personalförening har sedan länge tillbaka anordnat shoppingresor till Tyskland och fram tills före ett par år sedan har det varit till Rostock, men önskemålen om både fler resdagar och andra resmål har lett till att den nu är på hela tre dagar och till Schwerin istället. Färden ner tar oss genom vårt vackra västkustlandskap ner mot Helsingborg och färjfarten över till danska Helsingör. Sverige är kallt och blåsigt denna morgon och stundtals faller regnet. I bussen suckas det och någonstans önskar någon att åtminstone några veckor i sommar blir bra. Längre bak i bussen spelar ungdomarna hög musik och livligt diskuterar över vad de skall inhandla på plats. Själv sitter jag med min mp3-spelare och lyssnar på Peter LeMarc varvat med annan svensk musik så som Tomas Ledin, ABBA och gamla Svensktoppfavoriter. I handen har jag syrrans Nintendo och försöker besegra mordiska sköldpaddor.

Färjeöverfarten tar bara 20 minuter och man hinner knappt kliva av bussen och upp i båten. Innan vi äntrade båten talade vår bussvärdinna om hur viktigt det är att vi alla är på plats i bussen när vi kommer fram. Jag drar mig till minnes när jag sist gång följde med och några missade att kliva på bussen i rätt tid, bussen blev tvungen att köra av och dessa stackars människor fick i paniken springa efter bussen i nästan en kilometer innan den kunde stanna och släppa på eftersläntrarna. En episod som dessa säkerligen fått höra i flera år efteråt.

Havsbrisen är god och uppfriskande. Man förvånas över hur nära det faktiskt är till Danmark, nästan så nära att man skulle kunna simma över, fast vattnet är säkert kallt även under högsommaren. En signal ljuder och taxfreebutiken har öppnat. Folk flockar sig likt fiskmåsar kring en familj ute på picknick. Jag går runt och sneglar lite men köper inget, det kan vänta till nästa färjeöverfart. Båten anländer och bussarna rullar av, alla var tack och lov på plats. Framför oss ligger Danmark och hela Europa öppet för våra fötter. Spänningen stiger. Här och var slumrar jag till och drömmer mig bort till andra platser, stundtals sträcker sig drömmarna fram till sommaren och vad jag skall hitta på under min semester. Min reslust är stor och någonstans i bakhuvudet sätter jag ihop någon form av lista med potentiella resmål, men snart blir allt en dimma och det dröjer över en timme innan den lättar upp

Vi börjar nå slutet av Danmark, vi ser färjeterminalen och nästa resetapp. Denna gång har vi två timmar på oss över. Min mage kurrar. Återigen uppmanar vår bussvärdinna hur viktigt det är att alla är på plats när vi kommer fram och någon längre fram i bussen skojar och säger att han skall hålla koll på henne så att allt ordnar sig. Återigen äntrar vi en båt och återigen inhämtar jag frisk luft. Vinden blåser stark och sjögången är stor men trots det trängs folk för att stilla sin hunger, någon som flera av dessa bittert kommer att få ångra. Själv nöjer jag mig med en god macka, min hunger av avtagit.

Resan över tar nästan två timmar och folk gör det bästa av tiden. Några trängs på de ställen på däck där det är relativt lä men med regn som till och från både ökar och avtar blir det svårare och svårare att finna bra platser. Inne i båten har några shoppat sig öl och sitter och zippar på dessa, i en trappa sitter en man och håller sig för huvudet, han är sjösjuk och har redan varit ute på däck två gånger och kastat upp. Någonstans i sitt bakhuvud försöker han komma till rätta med ifall detta verkligen var ett bra val. På andra håll i båten sitter folk och gör det bästa av situationen, vissa är inte ens berörda av sjögången. Själv är jag varken eller utan mer mitt i mellan och jag ber en stilla bön att det så förblir.

Båten kommer fram, bussen rullar av och Tyskland är där. Precis vid hamnen ligger ett stort kraftverk som spyr ut massa rök. Vårat första mål är bordershoppen och till relativt låga priser kastar sig folk ur bussarna och in i butiken, sliter åt sig alla möjliga flaskor och burkar. Själv köper jag några godispåsar samt några roliga småflaskor och ett flak öl. Det är trångt i butiken och svårt som satan att ta sig fram så jag nöjer mig med det jag har, jag måste ju trots allt bära hem det sedan när vi åter är hemma i Trollhättan.

Vi lämnar bordershoppen och tar oss fram genom ett vackert tyskt landskap genom små samhällen och städer och några timmar senare rullar vi in i Schwerin och kan äntligen känna oss framme. Några suckar över att det även här är mulet och småregnar några andra över att de inte handlade mer i bordershoppen. Min hunger har kommit igen.

Precis så svenskt, som vi svenskar är, bildas det kö i hotellets reception och en efter en får vi våra nycklar. Mitt rum är 313 och jag småler lite över associationen till Kalle Anka när jag väntar på hissen upp. Lobbyn i hotellet är imponerande och känns verkligen lyxigt, på väggen hänger en bronsskylt prydd med fyra stjärnor.

Rum 313 är litet men är bra inrett. Utsikten mot torget nedan är bedårande och i fjärran syns lite av en av Schwerins alla små konstgjorda insjöar, jämfört med andra sjöar skulle man nog kunna kalla det mer en pöl än något annat men den skänker ändå den atmosfär som den är tänkt att göra. Badrummet är helkaklat och har både vanligt belysning och en mer porrig röd sådan som låter minnet ta mig tillbaka till Paris och den gata jag passerade kvällstid med alla röda belysningar och damer på rad i fönstren.

Jag ger mig av ut för en kortare rekognosering. Det känns lätt att hitta och Schwerins verkar inte ha så mycket att erbjuda utöver vad som finns i stadens stadskärna. Det första jag passerar är en större domkyrka, svårt sargad och därmed sotat efter åratal av olika utsläpp. Den är stängd för dagen men på en skylt står det att den är återigen öppen i morgon lördag förmiddag då det är bönestund. Jag noterar tiden i bakhuvudet någonstans bredvid min reslista från tidigare idag.

En bit längre bort hittar jag ett stort trevåningsshoppingcenter med alla möjliga butiker, där ibland H & M. Jag studerar utbudet flytigt, dofterna från både kaffe och te gör mina hungerkänslor påminda men alla matställen därinne är fullsatta så jag vandrar vidare.

I jakten på matställe har jag kommit fram till slottet, jag tar några kort och går ett varv runt. Det är magnifikt och för en stund önskar man att man vore kung och ägde ett eget slott men snart suddar jag bort dessa tankar när jag funderar över vilka driftkostnader en sådan ägodel skulle kräva. Jag går vidare och pustar ut av glädje över att jag faktiskt inte äger något slott.

Under min färd sakta genom staden passerar jag matställe efter matställe men alla är fullsatta. Magen kurrar och blodsockret är någonstans nere i Kina. I desperation tuggar jag i mig några Läckerol i min fortsatta jakt men den är lika lyckosam Gråbens försök att fånga Hjulben. Snart är jag åter framme vid hotellet och desperationen ökar, en McDonaldsskylt blir mitt sista försök så jag kliver in. Jag blir överlycklig av att endast en enda person till finns inne i lokalen, med andra ord gott om plats att sitta på. Jag beställer in det största de har på menyn, en form av lokal superhamburgare, på knagglig tyska för flickorna bakom disken kan ingen engelska. Gud vad härligt gott det var.

I receptionen ber jag om min nyckel och återigen uppstår språksvårigheter men snart löser det sig. Varför kan inte tyskarna bara lära sig lite engelska? Väl tillbaka på hotellet packar jag upp den portabla dvd-spelare jag lånat av farsan, kvällens film får blir The Day After Tomorrow. John Blund gör sig påmind och så snart filmen är slut somnar jag skönt. Ute hör jag spårvagnstrafiken varvat med utryckningsfordon som snart alla försvinner i fjärran, precis som jag själv. John Blund önskar mig god natt och lycklig färd.

LÖRDAG
Klockan ringer. Den ringer igen och igen och igen. Trots de fördragna gardinerna lyser solen igenom. Jag hade tänkt kliva upp typ halv åtta men nu är hon nästan nio. Motvilligt tar jag mig upp, jag vill ju inte sova bort dagen. Efter att jag rakat mig ställer jag mig i duschen och låter det halvvarma vattnet pigga upp mig.

jag hade inte väntat mig någon större frukostsuccé men när jag ser alla härligheter som står uppdukat känns det nästan som paradiset. Där längs bufféborden trängds flera sorters flingor och müsli, olika yoghurt- och filsorter, äggröra, stekt bacon och några lustiga små brungråa korvar, minst ett halvt dussin olika nybakta brödsorter, te och kaffe, färsk exotisk frukt, flera olika ost-, skink- och korvsorter, smör i olika former och smaker samt juice, mjölk med mera. Bara att hugga i alltså och aldrig har jag varit så mätt som då. Tyvärr smulade bröden så förbaskat så det såg ut som om det varit matkrig där jag satt, men vad gjorde det?

Efter frukost väntade en liten minibussresa ut till ett stort shoppingcenter i Schwerins utkant. Där kunde man, enligt vår bussvärd, fynda en hel del, speciellt alkohol, vilket senare de flesta i bussen tydligen gjorde. Tyvärr skedde något väldigt oväntat för när vi väl var framme visade bussens termometer att det var 19 grader varmt ute, men ack så fel den hade, för det kändes som om det var 25. Solen stod högt och vindarna var obefintliga och vi resenärer svettades som grisar, om nu sådana kan svettas. Som tur var hade shoppingcentret god luftkonditionering och så det var svalt där. Då de flesta nöjde sig med att inhandla alkohol hittade jag en tröja samt en stråhatt, den sistnämnde som ett inköp inför den framtida tågluff till Italien som jag och min kusin har planerat.

På tillbakaresan från shoppingcentret berättade vår bussvärdinna om att det fanns de som ville gå ut och äta en gemensam middag på kvällen och om fler var intresserade att följa med så skulle vi samlas i foaljen klockan sju. Sagt och gjort, klockan sju på kvällen började folk samlas där nere och snart växte sig den lilla skaran större och större och snart var halva resesällskapet på plats. Oroad över möjligheten att få plats på restaurangen hjälpte hotellreceptionisten oss med att beställa bord. Restaurangen var en trevlig bayerskt inredd sådan och vida känt för att vara så gott som enda tyska sådan som hade eget bryggeri inne i baren, bakom bardisken. Ölet de bryggde var en väldigt ljus lager och vad exakt de gjorde den av vet jag inte, men god var den och väldigt len att dricka. Av artighet men ändå till viss förtret valde dem att servera maten bordsvis och eftersom vi beställt olika maträtter tog det lång tid att få in den, vi vid vårat bord väntade nog i nästan 45 minuter innan den kom, men sedan kunde det kalasas. Jag beställde en kalkonfilé serverad med pome frites, sallad och en het chilisås. Mina bordsgrannar valde bl.a. schnitzel, kycklingfilé och någon intressant form av röra. Några av oss valde efterätter bestående av antingen glasstårta eller fruktkompott. Aldrig har jag ätit så gott och så billigt på restaurang, hela kalaset tror jag gick på knappa 130 kronor inklusive två öl, efterätt och dricks. Dessutom med så vänligt bemötande och goda bordsgrannar.

Efter maten tog vi en kortare promenad ner till slottet. Kvällsskenet var bedårande, luften var ljummen och stilla. Någonstans fnittrade ett ungt kärlekspar och fjärran kunde man urskilja en bil. Det enda som störde lugnet var kvällens sista spårvagnar. Harmoni.

SÖNDAG
Med lika maffig frukost som dagen innan satt man där och jäste när den var slut. Klockan närmade sig halv nio, om en kvart skulle bussen var packad och om ytterligare en kvart skulle vår resa hemåt påbörjas. Ingen ville lämna Schwerin och dess underbara vårväder. Jag såg mig en sista gång runt omkring i mitt rum, lämnade lite dricks till städerskan och begav mig till hissarna. Kaos utbröt när alla ville ta sig ner, hissarna var små och resenärerna som skulle checka ut många. Det tog en kvart innan man var nere och många fler väntade på att få åka ner. Men snart rullade vi iväg och färden hemåt gick faktiskt snabbare än planerat, dels han vi med tidigare färjor och vi sparade in över en timme när vi väl på kvällen åter var hemma. Trots att man var fylld av resminnen och nya bekantskaper så kändes det ändå skönt att äntligen få sova i sin egna säng.

Klicka här för att gå till fotoalbumet och kolla in bilderna från resan.

Jag har inte hunnit skriva, som planerat, i bloggen men håll till godo, snart skall jag uppdatera den med den nyss avklarade resan till Schwerin samt lite annat som jag inte hunnit med att publicera. Håll därför till godo med min i Tyskland nyinköpta hatt.

Jag har varit dålig på att uppdatera min blogg den senaste veckan så därför tänkte jag senare i kväll lägga in några inlägg i efterhand, mest bara för att jag kan =)

I morgon bär det av till Schwerin i norra Tyskland. Ännu känner jag inget respirr men det kommer väl senare i kväll, eller ännu värre i natt. Jag har börjat att smygpacka, eller provpackat som Roland, alias Robert Gustavsson, skulle ha sagt. Det är ju trots allt bara över helgen så någon gedigen packning lär ju inte behövas.

Resan tar sin början klockan 04:45(!!) från Stadshuset i Trollhättan och vi når väl Tysk mark cirka 10 - 11 timmar senare. På planeringen står ett besök på ett shoppingcenter i morgon eftermiddag sedan är kvällen och morgondagen fri att göra vad man vill med. Om vädret håller så tänker jag ta en redig promenad runt centrala Schwerin på lördagen som tydligen har en hel del sevärt att erbjuda. Skulle nu vädret vara rigtigt kasst så finns möjligheten att åka med till ett shoppingcenter även på lördagen.

Någon risk att jag kommer känna mig uttråkad under resan finns inte, dels har jag en psykologibok, som bara är sååå spännande, att läsa ut och skriva om, dessutom har jag med mig Fiendens Fiende av Jan Guillou, min mp3-spelare samt farsans portabla DVD-spelare tillsammans med några filmer. Jag ska också fråga syrran om jag kan få låna hennes Nintendo DS och tillhörande Super Mario spelet.

Mer om resan och bilder lägger jag ut nästa vecka.

Resten av eftermiddagen kommer jag dock spendera här på huvudbiblioteket med att försöka få skrivet klart en annan psykologiuppsats, skulle jag inte hinna blir jag tvungen att ta med även den ner till Tyskland och skriva på den. Suck alltså!

På lördag kväll avled mannen, myten och legenden Charlton Heston, 84 år gammal. Mark Englehart, på IMDB, ger oss ett sista farväl;

6 April 2008
Charlton Heston Dies at 84

Charlton Heston, the square-jawed movie star who won an Oscar for his portrayal of Ben-Hur and was famed for a number of other epic films, died Saturday night at the age of 84. Though an official cause of death was not initially released, the actor had announced in 2002 that he was battling Alzheimer's disease, and had withdrawn from professional appearances after the diagnosis. An actor at first well-known for his portrayal of historical figures -- in addition to his role as Ben-Hur, he also played Michelangelo, El Cid, Moses, and John the Baptist -- Heston's fame later in life was highlighted by his polarizing views on gun control, as the actor was elected president of the National Rifle Association in 1998 and vigorously defended the rights of gun owners throughout the country. That role, which he left in 2003, almost overshadowed the length of his impressive acting career, which started in theater and television before graduating to the silver screen.

Born in Evanston, IL, Heston was the son of a mill owner who found his life's ambition in acting and found his first big breaks on the Broadway stage and in the nascent medium of television. He made his debut in the 1950 film noir thriller Dark City, and within two years headlined (alongside established stars Betty Hutton and Cornel Wilde) the 1952 Best Picture Oscar winner, The Greatest Show on Earth, directed by Cecil B. DeMille. Though he continued to work in a number of lower-profile films, including Ruby Gentry and The Naked Jungle, it was DeMille who in 1956 gave the actor one of his most iconic roles, that of Moses in the Biblical epic The Ten Commandments, a sweeping, captivating, over-the-top film that pioneered cinematic special effects with its parting of the Red Sea, and in its depiction of the turbulent political lives and love lives of its stars -- Heston, Yul Brynner as the Pharoah and Anne Baxter as the woman torn between them -- became the quintessential studio epic of its time, favored as much for its close-to-camp emotional broadness as well as its impressive scale. Heston did a 180-degree turnaround from that statuesque role with 1958's Touch of Evil, the Orson Welles thriller that remains a classic to this day in which he played a Mexican narcotics officer drawn into a lurid drug ring. Heston won his Best Actor Oscar in 1959 for another lavish, larger-than-life historical epic, Ben-Hur, which with its famed chariot race and story set against the backdrop of ancient Rome won a record 11 Academy Awards, a feat not equalled until Titanic's similar win in 1997.

After Ben-Hur, Heston's status as a star was firmly cemented, and throughout the 1960s roles in such films as El Cid, 55 Days at Peking, The Greatest Story Ever Told (where he played John the Baptist), The Agony and the Ecstasy (his Michelangelo going up against Rex Harrison's Pope Julius II), and Khartoum followed. He found another legendary screen character in 1968's Planet of the Apes, as an astronaut who finds himself on a futuristic Earth now populated by evolved simians who have enslaved the human race. As with his other roles, Heston perfectly balanced the camp aspects of the story with a gravitas that helped ground the sci-fi thriller with a modern-day resonance that helped audiences identify with the hero's plight. (Heston briefly reprised his role in the sequel Beneath the Planet of the Apes). The 1970s saw the actor again in futuristic roles in The Omega Man (based on the same story as last year's I Am Legend) and Soylent Green, as well as the disaster epics Airport 1975 and Earthquake. Heston's later film career was made up primarily of thrillers (Gray Lady Down, Two-Minute Warning, The Awakening), television appearances (most notably in Dynasty and its spinoff, The Colbys), and cameos in a variety of high-profile films (Wayne's World 2, Tombstone, True Lies, Hamlet, Any Given Sunday, and the remake of Planet of the Apes, among others). By 1978, Heston had received the Jean Hersholt Humanitarian Award, the Cecil B. DeMille Award from the Hollywood Foreign Press Association, and a lifetime achievement award from the Screen Actors Guild; on the down side, he also regrettably won a Razzie award in 2002 for his supporting performances in Cats & Dogs and Town and Country.

Heston's film career became overshadowed by his political alliances in the 1980s and onward, as the former president of the Screen Actors Guild and onetime chairman of the American Film Institute championed conservative causes and campaigned aggressively against gun control, becoming president of the National Rifle Association in 1998 and speaking out against then-President Bill Clinton on the subject. Becoming yet another icon, Heston found himself revered and reviled by supporters on both sides of the issue and became the surprising center of a highly emotional culture war, and used his fame to speak out in favor of a number of conservative issues (he changed his political stance from Democrat to Republican in the late 1980s). His career as gun-control opponent reached an apotheosis with his appearance in Michael Moore's 2002 Oscar-winning Bowling for Columbine, where he refused to answer Moore's questions regarding the Columbine High School shootings. A year later, Heston received the Presidential Medal of Freedom and had officially disclosed that he was battling Alzheimer's; he consequently withdrew from public life.

Heston is survived by his wife Lydia Clarke, to whom he was married 64 years, and their two children, Fraser Clarke Heston and Holly Heston Rochell. --Mark Englehart, IMDb staff

Gottestund framför datorn...

1:a april är som brukligt årets stora skojardag då alla friskt försöker lura varandra. Våra svenska medier försöker slå varandras skämt och samtidigt så tidigt som möjligt vara ute med att avslöja varandras skämt.  Norrtelje Tidning körde med klassikern att lokala systembolaget reade ut spritsorter p.g.a. platsbrist, vilket säkert drog en och annan till bolaget. G-P körde med att skatteverket delade ut gratis cykeldatorer som skulle ge miljöpoäng som sedemera kunde bytas in mot div. prylar, så som parkeringsbiljetter och bensin. I Katrineholm har man hittat vissa speciella mineraler med vars hjälp alla hushåll skall få kolsyrat vatten ur kranarna, bubblor som ansågs vara extra uppfriskande att duscha i. Här hemma i Trollhättan och vår lokala press kunde idag TTELA avslöja att de omstridda arenabygget i Vänersborg (något som hittils kostat dubbelt så mycket) helt enkelt skulle slopas, istället skulle man satsa gemensamt med Trollhättans stad och SF för att bygga en enorm anläggning, som också inhyser ett biopalats, mitt i mellan de båda städerna vid Överby köpcenter.

När jag i morse läste Metro var jag övertygad om att deras lilla artikel om den nya tjänsten "Student Bay" var deras aprilskämt, en tjänst för studenter att (olagligt liksom Pirate Bay) ladda hem gratis kurslitteratur. Orsaken var den att jag inte hade läst om den alls i någon annan tidning, eller på nätet, men senare under dagen hade flera andra också börjat rapportera om tjänsten. Så vad var då Metros aprilskämt? Ja jag har inte hittat något men Aftonbladet avslöjar att Metros skämt rörde att SL förbjuder de så kallade Floppatofflorna eftersom de bl.a. slår ut elektroniken i spärrarna.

Super Internet jätten Google skojjade till det med att påstå att man med deras tjänst GMail kan skicka e-post i dåtid, alltså få e-posten att se ut som den skickades för länge sedan. Något som faktiskt skulle kunna ha varit användbart.

Två stora nyheter som cirkulerar just nu, som många är osäkra på huruvida de är aprilskämt, eller ej, är den att Svenska Posten och Danska Posten skall slås samman samt att UEFA kräver att MAX Hamburgerestauranger i Borås skall hållas stängda under fotbollsmatcher eftersom de har McDonalds som sponsor. Orsaken är den att Borås kommer vara med och anordna UEFA matcher framöver och tydligen är konkurans farligt. Talesman för UEFA verkar dock vara mycket positiva med att få kommunen att följa deras riktlinjer. Bizzart om det är sant.

Vad det gäller samanslagningen mellan de båda postverken så måste jag säga det, skulle det vara ett aprilskämt så är det banne mej det största koordinerade någonsin, för inte nog med att flertalet tidiningar världen över nämner det, det finns också avancerade utförda dokument hos de båda postmyndigheternas webbplatser och att både Postens VD samt Maud Olofsson har gått ut i TV och berättat nyheten. Om det nu är sannt så skulle dock nya postens huvudkontor ligga i Stockholm och båda företagen fortfarande styras relativt individuellt. Dessutom räknar man med att öka vinsten ytterligare meddans anställda och fackliga representanter oroas över massuppsägningar efter VD:ns uttalande i teve.

Så blev du lurad idag?