Allt eftersom jag kommer bättre och bättre iordning tänkte jag lägga ut lite bilder från min nya lägenhet i Eskilstuna. I mitt fotoalbum hittar du tidigare utlagda bilder.

Köket
Första bilden jag tänkt lägga ut föreställer min fruktskål i köket. Mellan kylskåpet och skafferiet blev det en bänk över som var svår att placera något på, tills jag kom på den underbara idén att ställa en fruktskål där. Eftersom köket är tänkt att gå i grönt, när det gäller inredningen, så lyckades jag hitta en grön fruktskål på Åhléns och en grön duk på Hemtex. Frukten är inhandlad på ICA Maxi.

Matvrån
Huset jag bor i är konstruerat så att kök och matvrå är separerade från varandra, således har jag därför fått mig en mysig och välplanerad matvrå. På bild syns matbord och stolar inköpta från IKEA samt lampa från Åhléns. Löparen kommer från Hemtex och ljuset är en gåva från jobbet. Dock saknas gardiner, vilket jag febrilt letar efter passande modeller. På väggen bakom stolarna skall två svävande hyllplan upp.

Att "kolla" på människor är kanske ett av de mest utbredda nöjena i världen. Alla gör det. Vi gör det när vi sitter och fikar. Vi gör det när vi går på stan. Vi gör det när vi åker buss. Kort sakt vi gör det hela tiden. Det lustiga i det hela, som också liksom gör det hela roligt, är ju hur många individer där ute som på något sätt drar till sig uppmärksamhet. Det kan handla om personer med utmärkande näsor, kläder, beteenden och så vidare. Och det är just beteenden som jag tänkte närmast skriva om idag. Nämligen personer som handlar.
     När vi går och shoppar så kommer man, men största sannolikhet, att stöta på minst någon som skiljer sig från mängden. Och oavsett vilken butik man än besöker, oavsett om det är en klädesbutik, blomsterbutik eller matvarubutik, så finns de där. Själv tycker jag att de mest utmärkande personerna återfinns i matvarubutikerna. Med risk för att låta allt för rasistisk kan jag dra mig till minnes att en allt för vanlig scen på Lidls butik i Trollhättan är pizzabagare med överfyllda kundvagnar med vetemjöl. Jag talar alltså om kanske 50-talet kilotunga mjölpåsar. Visserligen är det en smart och billig lösning då Lidls priser säkerligen ligger långt under halva priset jämfört med andra aktörer.
     I närheten av där jag bor, här i Eskilstuna, ligger en ICA Maxi butik. Där är en vanlig syn att se shoppare som fyllar sina varukorgar och vagnar med, inte en och inte två, utan betydligt flera förpackningar av olika produkter. Ex. såg jag en idag som köpte ungefär 60 stycken Pringels chipsrör, fyra ketchupflaskor och en oberäknlig mängd påsar frysta grönsaker. En annan kundkorg fylldes upp av frysta pome frites påsar. I en varukorg låg ett berg av pastapåsar. Och så håller det på.
     Själv får man säkerligen också utstå en rad menande blickar då man kommer gående med en kundkorg i vilken bara ett fåtal förpackningar ligger i botten.

Min nya hyresvärd glömde att upplysa mig om en väldigt viktig detalj, nämligen den att om man vill kunna se fler kanaler än typ ettan, tvåan och fyran så måste man ha en digitalbox. Inte heller upplyste hyresvärden om att denna erhåller man gratis tillsammans med två (av tre) valfria kanalabonnemang från teveopperatören. Så istället ringde jag och skällde, eller snarare gnällde, på en stackars kundsupport som inte hade någon aning om vad som kunde vara fel. Och hade det inte varit för att det var helg så hade dem säkerligen fått skickat ut tekniker helt i onödan, för killen jag pratade med bad mig nämligen att återvända nästa dag när det var vardag igen och att jag då kunde få prata med en tekniker. Teknikern löste problemet på mindre än 15 sekunder. "Du måste ha en box" sa han och beställde en åt mig. Så nu äntligen kan jag se på teve som tidigare, med en massa nya roliga kanaler. Att saker skall behöva vara så svåra.

Bilden ovan är tagit utanför grannhuset, där det tydligen pågår kaninuppfödning, kanske är det barnen som tjatat till sig ett gulligt husdjur, kanske är det uppfödning för ätning det handlar om?

I mitt fotoalbum för Eskilstuna hittar du bland annat följande två bilder, föreställande Gamla Stan och delar av Gamla Stan sedd från Eskilstunaån. Så håll utkik i fotoalbumet för nytillkomna bilder.

Efter mycket tjat kom äntligen mitt nya bredbandsmodem i dag, så sedan ca 30 minuter tillbaka har jag åter igen hamnat online och kan återigen surfa runt. Väntan har varit olidlig men nu är det alltså klart. Hurra! Hurra!

Jag har lyckats smyga mig in på högskolans bibliotek och där norpat en dator för att åtminstone stilla lite av min Internetabstinens. Troligen drar jag med mig min bärbara dator i morgon så att jag åtminstone kan arbeta med det som är mitt.

Så vad har då hänt? Förra veckan, i torsdags för att vara exakt, flyttade jag alltså upp till Eskilstuna "på riktigt". Färden upp gick ju som väntat, när det gäller SJ, tåget från Grästorp kom aldrig så jag var tvungen att ta ett senare tåg och som tur var så hann jag ändå med nästföljande tåg och i slutändan kom jag fram till Eskilstuna helt i tid.
     Resten av förra veckan användes, som förväntat, till att försöka få iordning på hemmet, stapla in böcker i bokhyllor, koppla in datorn, har ju ännu inte fått Internet så jag väntar surt på det, plocka in kläder och andra prylar. Dessutom har jag monterat ihop ett helnytt köksbord med medföljande stolar från IKEA - do I need to say more.
     Lördagsaftonen tog jag en rejäl breake och åkte in till stan på sena eftermiddagen, i tron om att butikerna i Eskilstuna har likvärdiga uppetider med ex. Nordstan i Göteborg och Överby i Trollhättan, här bor ju trots allt typ 90 000 invånare, men ack så fel jag hade, här stänger nämligen allt klockan 16 och ca tio minuter över så var stan lika öde som en scen hämtad från katastroffilmen "I am a Legend". Eftersom jag planerat in ett biobesök på kvällen så blev jag tvungen att spendera två timmar till att enbart "driva runt" på stan. Lagom kul alltså med tanke på att det faktiskt inte finns så värst mycket att se i centrala Eskilstuna.
     När äntligen klockan närmade sig 18.30 drog jag mig bort till stan's stora biosalong - Rio. Jag hade bokat biljett till Mamma Mia, fanns inget annat direkt att se. När man kommer från Trollhättan och är van vid den biograf som finns där så upplever man ju allting bättre, så även i detta fallet. Rio hade bekväma stolar, bra sitthöjd, bra ljudkvalité men med något illa bildkvalité, det var liksom några störande ränder ute i högerflanken. Men sak samma. Mamma Mia var bättre än förväntat och vilken kontakt filmen hade med publiken - dev var för övrigt fullsatt - folk jublade, applåderade, skrattade och sjöng med, några klappade takten och känslan var fantastiskt. Dessutom var ju eftertexterna till filmen nått in i helvete bra när trion med Stellan, Pierce och Colin hoppade in och framförde Waterloo i äkta 70-talsstil med glitter, dräckter och allt.

Denna veckan har ägnats åt i huvudsak tre saker - studier, äta och sova. Mycket nytt att ta in och processa och hela tiden tillkommer ny infomation att trycka ihop och bearbeta. Dessutom har det varit en dyr vecka eftersom det är massor av kurslitteratur att köpa - på tok för mycket.

Om dryga två timmar påbörjar jag färden hemmåt igen. Eftersom tågtrafiken är som den är, när man skall korsa landet, måste jag först ta bussen ut till Grästorp för att sedan därifrån irra vidare uppåt landet. Denna gång har jag bokat sittplats i den tysta avdelningen ombord X2000.
     Sedan är det ju det här med Internet igen. Återigen ser det mörkt ut, i väntan på att bli inkopplad, men som tur var har jag redan laddat upp med en hel rad med filmer och serier på datan så jag åtminstone har något att göra medans jag väntar =)

Då så, för dryga timmen sedan var man åter "hemma" i Trollhättan igen. Flyttningen och ståhejjet har givetvis varit påfrestande men ändå imponerande lätt. Lite problematik kom dock emellan när tidsplanen sprack redan under inpackningen i lastbilen. Således kom vi sent iväg och kom fram på tok för sent i Eskilstuna för att hinna lasta ur bilen helt. Därför gick stora delar tisdagen åt till att packa ur bilen och dessutom blev vi tvugna att ta IKEA den dagen vilket givetvis drog ut på det. Men frånsett det gick det ju ändå trots allt både snabbt och lätt. Så nu står lägenheten i Eskilstuna delvis färdig och här sitter jag åter hemma i Trollhättan minutrarna, eller åtminstone timmen, från läggdags.

Helt plötsligt slog det mig att jag faktiskt inte ätit något annat än frukost idag, därför har jag nu tagit mig en behövlig matrast inan jag fortsätter mitt packande. Så som det ser ut nu så är läget helt under kontroll, dock kommer jag att så att säga go dark i några dagar i väntan på att Internet skall kopplas in i Eskilstuna. Men det ger ju mig massor av tid att bekanta mig med mitt nya hem.

Då var första ronden avklarad i källaren och en hel del kartonger har blivit frigjorda och en hel del saker plockas ut för slängning. I mellanakten, innan rond II börjar i källaren, ska jag pausa lite och sedan kasta det som gallrades ut i första svängen. Förhoppningsvis blir det mer att kasta i andra ronden och också mer att packa om i betydligt bättre embalage. I morgon börjar allvaret...

Nu är det mesta av prylarna i lägenheten packade, är lite kläder, köksprylar och några böcker kvar. Tyvärr är också det jobbigaste kvar - källaren - fullproppat förrådsutrymme med mängder av kartonger att gå igenom, saker att slänga osv. Suck.

Farsan var förbi och droppade av ytterligare ett gäng flyttlådor, så nu kan man pusta ut lite.
     Nervositeten över flytten blir allt mer och mer påtaglig och risken finns väl alltid att man inte kan somna i morgon kväll.
     Upp till Eskilstuna är det bara "ynka" 30 mil, något som man lätt sträckkör på drygt 3½ timme, eller så, iaf enligt Eniro. Dock skall vi göra ett stopp i Örebro och IKEA där, jag kommer nämligen att behöva ett nytt köksbord i lägenheten.
     Det kommer nog bli kul att flytta till en ny stad, jag älskar nya saker och doften av nya saker, dock luktar säkert inte Eskilstuna så värst gott.

I går började jag packa på allvar, inför måndagens flytt, och upptäckte till min förvåning att flyttlådorna helt plötsligt tog slut. Katastrof? Nja, kanske inte, jag får ta och låna ett gäng hemifrån.

Det finns så mycket kvar att besöka och så lite tid, på tok för lite tid. Det finns, enligt Wikipedia, 245 länder i världen och jag har besökt 7 av dem, således finns det 238 stycken kvar. Nu är visserligen många av dessa länder av ointresse, men även om man räknar bort dessa så finns det ändå omkring 170 - 180 länder kvar av intresse. Sedan får man kanske räkna med en effektiv resperiod på ungefär 20 - 25 år (ca 31 - 65 år) om man tar hänsyn till familjesituationer (barn och sån't). Således måste man alltså beta av minst 9 länder per år.

I Europa finns det 44 länder, så två, eller tre, tågluffar avverkar lätt dem.
     Av Afrikas 55 länder så är i princip bara Kenya, Mauritius och Egypten av intresse.
På den Amerikanska kontinenten finns det 50 länder listade och av dessa är Kanada, USA, Bahamas och möjligen Peru är av intresse.
     I Asien finns 45 länder listade och här är intresset mycket bredare med länder som Kina, Japan, Malaysia, Nepal, Singapore, Vietnamn, Sri Lanka, Thailand, Indien, Laos med flera. Här kommer uppenbarligen mest tid att gå åt och flera års resande.
     I Stilla Havet ligger mängder av exotiska lockande öar fast det är egentligen bara Australien och Nya Zealand som är av verkligt intresse av dessa 24 länder. Det skulle visserligen vara intressant att åka med på någon av de Andra världskrigetkryssningar som annordnas då och då där nere, då man får se alla öar och platser där några av Andra världskrigets viktigaste sjöslag utgjordes.
     Om man nu gör en snabb uträkning så ser man att jag skrivit att det finns 218 länder, så jag undrar lite över var de resterande nästan 30 länderna har tagit vägen och vilka dessa är som jag missat och ifall någon av dessa är av intresse?
     Jag hoppas verkligen få besöka alla de länder jag vill besöka...

Då så, då har sista veckan i Trollhättan inletts. Till helgen blir det att packa ner hela bohaget i kartonger och nästa måndag, omkring lunchtid, bär det av uppåt landet mot Eskilstuna. Kanske kommer man aldrig mera bli Trollhättebo igen, kanske saknar man Trollhättan så mycket att man flyttar hem igen? Framtiden får utvisa vad som sker...

För ynka 4.000 kronor kan även du, likt kejsaren Palpatine en gång gjorde, skapa ordning i kaoset och hålla omgivande system i schack, eller åtminstone försöka skrämma grannarna lite. Vad jag talar om är bara en, av många, roliga saker man kan konstruera i fall man har lite pengar på fickan. Om man vill gå den enkla vägen så klickar man in sig på http://www.lego.com/ och därifrån beställer hem någon av alla byggsatser som finns där, eller så ger man sig ut på Google och googlar sig fram till någon av alla de hundratals, ja kanske tusentals, byggbeskrivningar som finns där ute på allt möjligt som går att sätta samman av dessa små lustiga danska byggklossar. Den dagen jag får barn kommer jag att köpa mängder av lego till dem för att själv kunna leka med det när de sover djupt.


Den stora frågan kvarstår dock ännu - Hur fan drivs Dödsstjärnan frammåt??

Jag har sedan en tid tillbaka haft en liten enkel regel - inga godsaker om jag inte blir bjuden. Alltså jag har bara ätit bullar, godis med mera ifal jag blir bjuden, inte annars. Dock bröt jag mot denna regel då jag fick ett litet infall tidigare idag och köpte några nygräddade bullar i affären. Så nu skall jag rota fram någon bra film att avnjuta dessa till...

När jag loggade in på Internetbanken i går, för att betala en räkning, blev jag chockad när jag såg att det helt plötsligt fanns mer pengar på kontot än vad det borde. Eftersom det inte går att se vem som satt in pengarna och det meddelande som visades var kryptiskt tog det mig en bra stund innan jag förstod att det var skattepengarna som kommit. Egentligen är det ju mina pengar från början men ändå känns det som om man faktiskt har fått något...

På Internet finns det mängder av suspekta sorgliga företag som är i så desperata behov av besökare att de gör vad som helst för att fånga in dem. Vanligaste sättet är att de helt enkelt tillverkar botar, små automatiska program, som sedan likt pesten sprider sig över Internet och fullkomligt smutsar ner bloggar, forum med mera med massa struntilägg, ofast av sexuell natur, för att på så sätt locka till sig besökare till dessa löjliga företag. Även jag har drabbats av dessa inlägg och har därför aktiverat Captcha-funktionen, en form av säkerhetsåtgärd som kräver att man får se ett visst ord, i form av en förvrängd bild, som sedan måste matas in i en särskild rita. Captcha är ett av Internets i nulägets säkraste funktioner i kampen mot botarna och därför hoppas jag att detta kommer att skydda mig från framtida skräp. Om du som besökare får problem med att skriva inlägg, hör av dig då.

Sedan helgen har det mer eller mindre konstant regnat och blåst och värre och värre blir det för varje dag, så illa att SMHI har gått ut med stormvarningar. När man ser hur trädena utanför svajjar fram och tillbaka så börjar man att tänka på när de båda stormarna Gudrun och Per drog fram och viss oro byggs upp i kroppen.

Idag kom första tittaren förbi för att kolla på min lägenhet och hon var så nöjd så hon la ett bud på direkten. I morgon kommer ytterligare en kvinna förbi för att ta sig en titt och förhoppningsvis vill hon också ha lägenheten så att man kan få till en liten budgivning.

Kolla in lägenhetsannonsen genom att klicka här >>>

I går var jag alltså uppe i Eskilstuna för att dels hämta mina nya lägenhetsnycklar men också för att ta en första titt på stan.

Resan upp gick lugnt till. Efter alla skriverier det senaste om SJ så hoppades man ju på att kunna få en smärtfri resa, men vi kom inte längre än Grästorp innan problemen började. Ett spårfel längre fram på banan gjorde att alla resenärer, kvickt som bara den, tvingades ut ur tåget och in i två väntande bussar, för att sedan lika kvickt tas till Vara där ett nytt tåg väntade. Denna lilla otur ledde till en ca tjugo minuter lång försening vilket i sin tur gav upphov till kallsvettningar. Men, här kommer ett stort men, personalen var artiga och ursäktande och framförallt schysta nog att se till att alla anslutande tåg snällt väntade vid varje stationsbyte. Således väntade X2000 på oss i Herrljunga och sedan nästa tåg i Katrineholm mot Eskilstuna.

Väl framme och man stiger av tåget så väntar man ju sig en blommande storstad och inget annat. Min första bild av stan blev således något som kan jämföras med Trollhättan, eller Lilla Edet för den delen. Eskilstuna centrum består i huvudsak av ett ganska stort torg vilket flera huvudgator korsar. Åt ena hållet sträcker sig affärsgatorna ca tre fyra kvarter bort och det är också där allt folk är. Resterande gator är så gott som folktomma, med undantag för de som bor där eller har ärenden åt det hållet.

Efter en titt på centrum tar jag bussen till Skiftinge, den stadsdel jag i framtiden kommer att tillhöra, och resan tar mig ut ur centrala stan och ju längre bort från den jag kommer desto mer och mer stereotypt förortsaktigt blir det och när bussen passerar över E18 hamnar jag snart i ett sönderförfalligt bostadsområde – jag är framme.

Skiftinge kan närmast jämföras med Trollhättans Kronogården. Här bor uppenbart ett visst klientel av människor och i andras ögon är jag uppenbart jämförbar med en utomjording som inte passar in. Långa blicka följer mig när jag, efter att hämtat mina lägenhetsnycklar, rör mig mot min nya lägenhet.

Husen i området är av olika storlekar, både till höjden och bredden, där finns tvåvånings, trevånings och olika massvåningshus. Här och var har några gjort vad de kan för att skapa trivsel på sina balkonger och uteplatser.

Huset jag kommer att bo i ligger nästan längst ut i kanten och på tredje våning. Åt ena hållet finns bara skog och åt andra hållet en blandning av skog och innergård. Lägenheten är typisk hyreslägenhet med standard där efter, dock har jag turen att få en helt ny spis och en relativt nytt kylskåp. Precis som så många andra av miljonprogrammets treor och fyror så har också min lägenhet separerat badrum och toalett med var sin ingång. Således kan jag alltså välja att gå in på toan/badrummet från antingen hallen eller köket.

Efter att kollat in lägenheten återvände jag tillbaka till centrum och käkade lite mat. För att bättre smälta den tog jag mig en promenad ner till Eskilstunaån, som rinner rakt genom stan, och fick där syn på Klosters kyrka vilken lockade till en närmare titt. Kyrkan är en stor tegelstensbyggd sådan och blev invig 1929. Här tog jag mig tid en stund för att koppla av.

Resan hem kändes olidligt lång och eftersom jag till skillnad från resan upp fick en annan rutt hem blev den två timmar långa resan med X2000 mellan Katrineholm och Göteborg en riktig plåga. Ungar som gapade och skrek, hoppade runt och väsnades var kanske den största orsaken till problemet. Föräldrar borde inte ta med barn på långresor. Från Göteborg upp till Trollhättan blev det sedan buss och nästan halv tolv var jag åter hemma och kunde lägga mig och sova. Och nog sov jag gott alltid.

I mitt fotoalbum hittar du bilder från min nya lägenhet och från Eskilstuna.