Jag brukar sällan ha tur, ska jag vara riktigt ärlig är det nästan obefintligt att jag överhuvudtaget vinner något. Skulle jag köpa en drös med lotter så är sanorlikheten mycket stor att vinsten blir minimal och att jag därmed går med förlust. Det samma gäller i en rad olika "inskickningstävlingar" där man kan vinne allehanda ting. En gång, faktiskt, drog jag storvinsten. Det var någon gång under 90-talets första hälft när plötsligt, och helt oväntat, en GameBoy damp ner i brevlådan. I grattisbrevet som medföljde grattulerade man till vinsten i en tävling som jag inte hade en aning om att jag ens varit med i. Snacka om att jag blev förvånad.
     När vi på jobbet, för några år sedan, hade dragning lyckades jag, hur det nu gick till, att dra mig själv som vinnare och kunde då glatt plocka ut en t-shirt som vinst. Nu i sommras, när vi återigen hade en dragning på jobbet, blev jag en lycklig vinnare till två biobiljetter.
     Idag blev jag återigen en vinnare av en biobiljett, det var eskilstuna.just.nu, som på Facebook drog veckans vinnare av biobiljett och det blev jag. Och denna biobiljett kommer väldigt lagom så här års när det finns extra mycket att se på bio.

Från det ena, till det andra, i går, strax efter att jag skrev gårdagens blogginlägg och var påväg hem, gjorde jag en mycket spännande och ganska skrämmande upptäckt. Nere intill entren, utanför högskolebiblioteket, flaxade något litet omkring. Först trode jag att det var en liten gråsparv som råkat flyga in någonstans och sedan inte hittat ut. Men ack så fel jag hade, för plötsligt började den lilla "pippin" anfalla mig och då visade det sig att det var inget mindre än en blodtörstig liten vampyr. Jag blev så facinerad av denna lilla krabat att jag inte vill gå, så jag flyttade lite på mig och den fortsatte att flaxa runt i cirklar. När den sedan gav sig av bortåt korridorerna följde jag efter och blev återigen attackerad. Till sist tappade jag bort den. Jag har gått lite husesyn idag på skolan, men såg inte till den.

När jag skriver detta sitter jag i skolan och försöker studera. Tyvärr har min studiediciplin avsevärt minskat jämfört med tidigare studieläsår, därför har de dryga tre och en halv timme, som jag suttit här, tyvärr inte resulterat i ett tillräckligt bra resultat. Därför måste jag skärpa till mig när jag återvänder hit i morgon.
     Fördelen med att sitta här på skolan är tystnaden. Det är faktiskt nästan på gränsen till för tyst, de enda ljud som hörs, förutom surret från datorn och de ljud jag själv åstakommer genom bläddringar, antecknanden osv. är avlägsna ljud från stan, trafik i fjärran och då och då dånet från luftkonditioneringen. Det är faktiskt lite roligt att skrika till och höra hur det ekar genon korridorerna.
     Nu ska jag strax åka hem, handla lite på vägen och sedan njuta av en lugn kväll med en film innan det är dags att gå och lägga sig.

Jag må bekänna att jag i ett visst svagt ögonblick införskaffade några donuts igår. Dessa små runda läckerheter med socker eller choklad på är helt fantastiska. Men vad gör det, det var ju liksom inte tio stycken jag köpte...eller??

Så hette dagens föreläsning med Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet. I två timmar pratade han om sambandet mellan vräkningar och hemlöshet, mest ur ett vetenskapligt perspektiv, baserat på de forskningsuppdrag han haft under flera års tid.
     I dagens samhälle tycker man att ingen ska behöva vara hemlös, att alla ska ha rätt till en bostad. Visserligen poängterar Flyghed att det handlar om personer som blir vräkta, oftast till följd av ekonomiska svårigheter, men också sådana som "åker med" p.g.a. att de på något sätt är till besvär för området de bor i.
     En annan sak som försvinner i diskussionerna kring hemlöshet är faktiskt att det finns väldigt många olika typer av hemlösa, en del har faktiskt valt sin situation själva som någon form av (politisk) protest mot samhället och visst kan man både förstå och hålla med vissa av dessa argument.
     Jag har själv haft kontakt med personer som både är och har varit hemlösa, en av dessa, en man omkring 40 år, sa att han valde det själv som en form av protest mot etablisemanget, politiken och den "blodsugande överheten" som bestämmer vilka som skall få respektive inte få en lägenhet och var dessa skall få bo. Om att inte själv få bestämma vilket område man vill bo i. Och så är det. Så gott som samtliga hyresvärdar idag gör aktiva val över vilka hyresgäster som kommer få bo i ett visst område. Segretion och diskriminering säger vissa - positivt, bra och tryggt säger andra.
     En annan herre valde hemlösheten för att han ville kunna leva sitt egna liv utan krav på sig från socialen. De (socialen) ordnade först ett rum åt honom på ett kollektiv, men där fick han bara vara på natten och dryga timmen över lunch, resten av tiden fick man inte vara där. Så han sket i det helt och hållet. Senare ordnade socialen en "riktig" lägenhet åt honom, men den låg i en förort långt från centrum och alla hans polare, i ett område som rent ut var rena rama slumen. Dessutom krävde de (socialen) att han måste hålla sig nykter och skötsam för att få behålla lägenheten. Och hur bra funkar det i ett område som nästan bara består av alkolister och andra missbrukare. Där folk skriker om nätterna, gör inbrott och misshandlar folk dagligen?
     Ytterligare orsaker som ökar hemlösheten och framförallt skuldsätter folk är att hyrorna ökar i en enorm takt, vilket får vissa samhällsgrupper att hamnar i kläm. Flyghed tog upp de stora hyreshöjningarna som skedde i Sverige i början under 90-talet, då vissa hyror höjdes med ända uppåt 70%. Därefter har hyrorna höjts ganska stadigt för varje år medans dessa grupper av människor, vars inkomster i huvudsak är A-Kassa och socialbidrag, inte fått samma ekonomiska inkomsthöjning. En annan sak/orsak som inte Flyghed tog upp var den ekonomiska kris som drabbade Sverige under 90-talets första hälft, en paralell som säkert kan dras till den nu rådande ekonomiska krisen som också säkerligen kommer få ett liknande eller rent av större resultat.
     Just nu pågår det vissa politiska krafter som vill öka ombildningarna på hyresrätter till bostadsrätter, något alla inte kommer ha råd med och därmed tvingas lämna sina bostäder, och också införande av marknadsyror. Nackdelen med marknadshyror blir att populära hyreslägenheter kommer öka, i vissa fall enormt, i hyra. Exempelvis kommer hyresrätter som ligger nära, och i, våra Svenska storstäder (Stockholm, Göteborg, Malmö med omnejd) att få dyra hyresrätter. Men här finns också en motsatts, en positiv del, och den är att hyresrätter i "icke attraktiva områden" kommer att få en hyressänkning, alltså bli billigare.
     Men bl.a. personer från Hyresgästföreningen ställer sig negativa till detta. De tror inte på att hyresvärdarna kommer göra några sänkningar alls, istället kommer de hyrorna att antingen ligga på samma nivå eller höjas i en takt som kan jämföras med idag. De menar att segregationen kommer bli mycket hög och väldigt tydlig i landet. Likaså varnar de också för att marknadshyror kan leda till att sambandet mellan antalet bostadssökande och tillgången till lägenheter kommer påverka yrorna och att det också lämnas möjligheten för hyresvärdar att tillämpa olika hyror på olika lägenheter i större utsträckning än idag.
     Det mest spännande som Flyghed tog upp var den ekonomiska aspekten - kostnaden för att vräka en person. Det visade sig nämligen att det kostade oerhört mycket mer att vräka en person än vad personen i fråga var skyldig, pengar som inte går att få igen från den vräkte. Detta tyckte Flyghed var oerhört spännande över vilken förlustaffär det är. Han poängterade dock att då har han inte tagit med de samhällskostnader som tillkommer i form av ex. socialbidrag, kriminalitet, insatser osv. Räknar man då med det så är det en skrattretande hög kostnad, där samhällets, kronofogdens och hyresvärdens kostnader ligger flera tiotusentals kronor högre än vad den vräkte har.
     Kan man då åtgärda, få bort, hemlösheten och komplikationerna som de för med sig? Flyghed är övertygad om att det går och han presenterar också en rad åtgärder som skulle göra det och kort och gott säger han att det enda som behövs är en politisk vilja.

I går afton var jag och min studiekamrat Örjan på bio och såg filmen Eagle Eye, med bl.a. Shia LaBeouf i en av huvudrollerna. Filmen, ett fullspäckat actiondrama, handlar i princip om hur farligt teknologi är. I filmen utsätts USA av ett hot innefrån, deras senaste superdator har kalkylerat ut att nuvarande regering i USA är en fara för landet, att deras agerande leder till otaliga dödsoffer, därfär icensätter datorn en enormt avancerad plan "göra sig av" med dessa regeringsfolk för att på så sätt spara människoliv. Mitt i detta hamnar Shia LaBeoufs rollkaraktärer (han spelar tvillingar). Delar av handlingen känns igen från filmer så som I Robot och Terminator-filmerna. Bioanläggningen stärker filmkänslan i alla explosiva scener. Här sprängs saker i riktig Michael Bay anda, trots att det är en D. J. Caruso film.

Dagens föreläsning, i skolan, handlade om kodning av texter, en form av tolkning, där man delar in texter i segment för att på så sätt "mata in" i datasystem och sedan få fram ett resultat. Typ. Jag fattarde inte riktigt vad det går ut och inte heller på vilket sätt vi kommer använda oss utav det. Med största sannolikhet kommer vi inte heller att göra det eftersom det troligtvis var mer riktat åt socionomerna, som vi också delar vetenskapsteorikursen med.
     Föreläsaren, Patrik Aspers, är en intressant typ att studera. Han är mycket kunig inom sitt område, som bl.a. är etnografiska metoder, intervjuer och sån't, vilket han också skrivit studieböcker i. En av hans böcker, om just etnografiska metoder, ingår i vår kurslitteratur så därför var jag snabbt ute med att se till att få den signerad. Signerade böcker är alltid kul att ha.
     När man ser Aspers så tänker man direkt på två personer. I profil ser han precis ut som Fredrik Wikingsson, från duon Filip & Fredrik, och när man ser honom framifrån och dessutom hör honom tala så kommer man direkt att tänka på Johan Rheborg alterego Percy Nilegård. Rösten/dialekten är likvärdiga och dessutom har de båda en framstående haka, även om Percys är större.
     Eftersom föreläsningen upplevdes både tråkig och framförallt inaktuell för oss social omsorgare så avvek klassen ganska snabbt. För det första var det lite mer än hälften som kom i morse, efter första rasten avvek kanske 1/3, efter lunch var vi bara fyra kvar och efter eftermiddagsrasten gick vi sista hem.
     Hade detta kommit längre fram så hadde det säkert varit fler folk som stannat, men eftersom vi inte kommer göra några intervjuer förrän sista året så är dessa föreläsningar bara bortkastad tid.

Nu ska jag avrunda kvällen med några avsnitt av Svensson Svensson och till detta några härliga pepparkakor.

Snart är det dags att börja räkna ner, i morgon är det "bara" en månad kvar till julafton och idag är det en vecka till första advent.
     Julhandeln är sedan länge i full gång och detta märks tydligt på hur bland annat julpyntet försvinner med rasande fart i butikshyllorna och hur leksakshandlande föräldrar lämnar butikerna med överfyllda kassar.
     Årets julklapp blev, lite oväntat, "en upplevelse". Om det nu kommer märkas någon ökad försäljning av just upplevelser återstår väl att se, men själv funderar jag faktiskt på att kanske köpa mig en sådan, dock inte nu i jul direkt.
     Men julen är inte bara glädjens tid för alla utan också stressens tid då allt för mycket skall utföras på allt för kort tid, oftast en självvald situation. För när är butikerna som mest fyllda? Jo dagarna före jul.
     En viktig sak som ofta missas i jultid är alla de som inte har möjligheten att fira jul, åtminstone inte på ett sådant sätt som vi föreställer oss den. Runt om i vårt avlånga land finns det mängder av människor som p.g.a. bland annat fattigdom och andra livssituationer inte har möjligheten att fira eller tvingas fira den helt ensamma. En insädare i en dagstidning uppmanar oss att istället för att slänga ut en massa pengar på onödiga julklappar och mat i överflöd istället skänka dessa pengar till de behövande. Endast då får man uppelva sann julglädje. Jag skänker en liten slant varje år, gör du?

Jag har tidigare varit i Västerås tre gånger men aldrig tagit mig tid att direkt kolla in stadskärnan, därför passade jag på idag när jag ändå hade vägarna förbi. Precis som Eskilstuna präglar även centrala Västårs av miljonprogrammet horribla framfart men här och var finns ännu en och annan äldre byggnad bevarad från mindre civiliserade tider. De flesta av dessa bevarade byggnader ligger ganska så nära domkyrkan, men tyvärr ges ingen gemytlig atmosfär eftersom moderna byggnader, hur man än vrider och vänder sig förpestar utsikten.
     Domkyrkan i Västerås är en gigantisk kyrka med en vacker inredning, främst en hel rad av mycket skickligt utförda träsmiden. Längst in i kyrkan, precis bakom altaret, ligger prominenta personer begravda. Tyvärr är allt för många gravstenar så slitna att det inte längre går att läsa. När jag vandrade runt där och botaniserade bland stenarna råkade jag stöta emot en grav av storlek delux. Förvånad kastade jag ett snabbt öga på texten och trodde att det var Gustav III grav, som jag trodde låg begravd i Riddarholmskyrka i Stockholm. Men när jag flyttade blicken aningen uppåt i texten insåg jag att det inte alls var Gustav III gravplats utan en släkting till mig sista viloplats. Nämligen Erik XIV. Förvånad blev jag eftersom jag trodde att även han, precis som Gustav Vasa och Johan III, låg begravda i Uppsala. Enligt kyrkans informationsblad vad det Gustav III som lät flytta om Erik XIV tidigare gravplats för att på så sätt ge honom en mer framstående plats i kyrkan.
     Efter min lilla stadsvandrig tog jag mig ut till Hälla köpcenter och strosade runt där en stund för att avsluta med ett besök på IKEA. Nöjd och belåten återvände jag till centrum för att ta tåget hem men som alla vet med SJ var det givetvis en massa strul. Först skulle tåget vara föresenat, sedan var det lite mer försenat, sedan lite till och helt plötsligt kom det inte alls. Nästa avgång, timmen senare, var även det först lite förenat, sedan lite mera försenat och när det väl kom så var det fort, fort, fort in i tåget så det kunde ge sig av. Därför var det jätteskönt att äntligen komma hem till slut.

Nu undrar du kanske över rubriken och vad Ingmar Stenmark har med dagens inlägga att göra. Svaret på detta är: Ingenting. Eller ja, möjligen det att han, som är en gammal skidåkande snöräv, gläds över den snö som just nu faller runt om i landet. Här i Eskilstuna kom ungefär två centimeter på bara kanske 20 minuter och ännu faller den men ännu är det lite för varmt för att det skall kunna bli de snömängder som dagens tidningar har på löpsedlarna.

En annan stor nyhet, inte bara här i Eskilstuna, utan i Sverige i stort, är ju den senaste tidens varsel. September och oktober har ju varit väldigt mörka månader med varselstorlekar som inte sett dagen sedan finanskrisen på 90-talet. Volvo CE, som ligger i utkanten av Eskilstuna, erbjuder sina anställda 100.000 kronor om de säger upp sig, de köper ut sina anställda med andra ord. Givetvis gick facket ut med en gång och kritiserade detta. Inte att de anställda får pengar utan för att företaget kringgår turordningsreglerna. Men här finns en stor positiv sak, tackar det ja får de ju 100.000 kronor i näven, skattefritt, om jag förstått saken rätt, vilket motsvarar närapå en halv årslön. Tacker de nej till pengarna och blir ändå varslade får de bara tre månadslöner, måste ändå jobba under dessa månader, och får då bara ut kanske hälften, om inte ännu mindre. Så vad gör man?
     SAAB i Trollhättan hade en liknande drive för några år sedan.Då behövde man också varsla folk och erbjöd då en hel årslön om man frivilligt sade upp sig. Givetvis tackade folk ja. På detta sätt slapp företaget undan flera olika arbetsgivaravgifter och de anställda fick en bra pengasumma i näven.
     I båda fallen är det helt fritt fram att göra annat, jobba eller studera, och ändå få ut pengar från båda hållen.

Mycket andra lönediskusioner pågår också i pressen. Främst handlar det om en rad VD-folk som får ut stora mängder pengar, inte bara i form av löner, utan också i form av "pensioner" från tidigare befattningar. Den största hackhönan just nu är Postens nya VD, som tillträdde i år, som får 900.000 i lön från posten - I MÅNADEN. Om detta är skäligt, eller inte, kan ju diskuteras. Bland annat Metro för en rad jämförelser med andra VD-löner som är uppemot bara en tredjedel så stora.
     Några saker man missar i lönediskussionen är att dessa VD-löner, och även andra chefslöner, ligger så högt är att de precis som vilken annan anställd som helst givetvis måste öka för att motivera nya tillträden när gamla slutar. Och precis som vi vanligt dödliga anställda har också de rätt till löneökningar. Skillnande blir dock att de 6 procent jag fick inte blev så mycket jämfört med de 4 - 8 procent den och den fick.
     Sedan finns det ju många andra saker som också väger in, flera VD arbetar i princip dygnet runt och kan inte ta ut ex. övertidsersättning, de har ju inte anställningar i den bemärkelsen som en undersköterska har utan ett förtroendeuppdrag. Detta är också något som gäller andra chefspossitioner även på lägre nivåer. Därmed måste lönerna också på något sätt motsvara och motivera dessa att fortsätta med sitt arbete. Även om också jag många gånger tycker vissa löner är på tok för höga.
     Det kanske mest roliga i denna mediabevakning är att det mesta av den uppenbarliga kritiken kommer från vänstersidan. Dessa "vargar" kritiserar hungrigt dessa makthavare, även politiker på högersidan. I denna hetsjakt finns nästan ingen kritik riktad mot de egna leden och om sådant existerar så är det allt för ofta undanskymda små, eller mindre, artiklar. De gånger de förekommer så är det nästan underhållande att läsa om hur dessa vänsterfolk verkligen lever upp till vänstermoralen. För även dessa, främst politiker, är minsan samma skrot och korn som de högerfolk som hängs ut. För de kritisserar gärna andra men att de själva gör samma fel är helt okej. Med andra ord hyckleri på hög nivå.
     Det är fruktansvärt tråkigt att Sverige har ett sosseperspektiv, ett arbetarperspektiv, som utgångspunkt för vad som är rätt, korrekt, för Sverige och att detta så tydligt syns igenom i massmedia, massmedia som egentligen skall vara absolut objektiva - opartiska.

I alla år har jag haft som regel att allt vad julmat heter skall först förtäras på Lucia, inte en dag tidigare. Tyvärr har jag allt mer och mer gått ifrån dessa regler för varje år som gått. Det hela började egentligen med att vi började med julfest på jobbet, vanligtvis i början av december, vilket därmed satte startpunkten för julfrosseriet. Men med tiden har det blivit tidigare och tidigare och nu köpte jag t.o.m. julpepparkakor både i helgen som gick och idag. Nästan en månad före Lucia. Dock har jag två reglr kvar och det är ingen julmust eller julskinka före Lucia. Få se hur länge de reglerna håller...

Idag skrek och vred sig mitt bankkonto i svåra plågor, det var en svart måndag om inte annat, mängder av räkningar att betala, kurslitteratur, toner till skrivaren, besök hos frissan och mat för dagen. Men lite glädje finns ändå i tunneln för nästa år höjer de studiemedlen med några hundralappar. Hurra för då! Bu för nu!

För en kort stund föll snöflingor stora som golfbollar, här i Eskilstuna, men lika snabbt som det kom försvan det också.

Dagens sedda kändis: Pekka Heino

En diskussion utbröt kring hjältar och superhjältar. Vad som är och vad som inte är. Efter mycket gnäbbel bestämde vi oss för att dela in hjältarna i tre kategorier. Superhjältar med krafter - halvdana superhjältar eller hjältar som tar hjälp av något för att få superkrafter - hjältar utan superkrafter.
     Nästa problem var att komma fram till vad som definerar hjältarna i varje kategori och vilka hjältar kan man ha som förebild för varje kategori?
     Superman (Stålmannen) är helt klart kategori 1, han har mängder av superkrafter. I kategori 2 bestämnde vi oss för He-Man eftersom han egentligen är prins Adam, som saknar krafter, och att han genom att lyfta sitt svärd och be om krafter från Greyskull och först då blir He-Man, stark som bara den och med lite andra krafter. I kategori 3 ville jag sätta Batman efter som Batman/Bruce Wayne, helt saknar några superkrafter och inte heller erhåller några sådana på annat håll. Istället förlitar sig Batman helt på sina tekniska redskap och på sin hjärna för att ta sig ur knipor.
     Så långt frid och fröjd. Problemet uppstod när vi kom till Marvelhjätarna, alltså Spider-man (Spindelmannen), X-Men, Fantastic 4 osv. Några menade att dessa klart var superhjältar, de har ju alla superkrafter av något slag. Jag menade å andra sidan att dessa är en helt klar kategori 2, eftersom alla deras superkrafter ursprungligen kommer från annat håll nämligen mutationer. Efter mycket tjat hamnade dessa mutanter mitt i mellan kategori 1 och 2.
     Ytterligare ett problem dök upp när vi pratade om Marvelhjältarna - Daredevil - var ska vi sätta honom? Hans egenskaper är att han genom blindhet liksom ser med hörseln, han kan med andra ord föreställa sig precis hur omgivningen ser ut, ungefär som en fladermus. Så var kategoriserar vi honom? Är denna ekolod en superkraft? Är han en kategori 2:a, även om han genom en olycka blivit blind så har han en fantastisk gåva men återigen, är det en superkraft eller en halvdan superkraft? Eller är han en kategori 3:a, som tar hjälp av sitt ekolod för att bekämpa ondskan precis som Batman tar hjälp av bumeranger, snören och andra grejjer? För precis som Batman förlitar sig även Daredevil på sina muskler och vighet för att vinna. Och vart gör vi av alla andra hjältar som finns?

Jag börjar tappa kontrollen över mitt spelande, på mindre än 8 minuter var närmare 1,5 miljoner dollar bortspelade...fattar ni...11 936 550 svenska kronor...bara så där...

Alldels nyss spelade jag bort otroliga 7 949,74 kronor på nätpoker, en hel studentmånadslön. Därför sitter jag här nu i mörkret och skrattar lite galet för mig själv samtidigt som jag gungar fram och tillbaka i min skrivbordsstol - glad över att det bara var låtsaspengar jag spelade bort och inte riktiga.

Efter att av ren lathet struntat i att raka mig, i fredags, bestämde jag mig för att återigen börja odla skägg. Denna gången hade jag tänkt mig ett helskägg men efter att iaktagit resultatet i dag (min skäggväxt är snabb) bestämde jag mig för att ansa lite. Orsaken är enkel - mitt skägg har inte samma färg som mitt hår och således skulle det se tokroligt ut med ett skägg i en annan nyans. Så därför började jag ansa det och slutligen blev det bara lite kvar på hakan. Få se hur länge jag låter det sitta kvar på hakan.

Som student vid Mälardalens Högskola har vi elever, och personal, tillgång till en rad användbara externa tjänster. De viktigaste av dessa tjänster är tillgången till en rad olika databaser, som kan komma till användning i skolarbetet. Men en av dessa databaser gillar jag bättre än någon annan, nämligen tillgången till Mediearkivet.
     Mediearkivet är en databas där hundratalet olika svenska dagstidningar samt vecko- och månadsmagasin lägger upp sina publikationer fullt sökbara i heltext. Alltså kan man, genom att logga in där, komma åt och läsa dessa, precis som de tryckta versionerna.
     Några exempel på tillgångliga medier är Aftonbladet, PC för Alla, Eskilstuna Kuriren, Göteborgs-Posten, en hel drös av Allt om-tidiningar, en drös av Dagens-tidiningar, mängder av lokala morgontidningar, dock inte från Trollhättan, datatidningar och facktidningar med mera, med mera, med mera. Alltså en guldgruva för en fattig student.
     Nackdelen är dock den att det går segt att bläddra fram till varje tidning och sedan bläddra mellan varje sida. Därmed tar det ungefär fem gånger längre tid att läsa än den tryckta gör. Men vad gör det, det är ju ändå gratis.
     Således har mediearkivet blivit min bäste vän i vardagen.

Tidigare har jag, här i bloggen, skrivit om att jag tänkt helt byta kostym på min blogg, ja hela webbplatsen faktiskt. Tyvärr sket det sig förra gången eftersom den teknologin denna bloggen är byggd av inte gick att snickra om. Men det var då det. Jag har ännu inte gett upp hoppet och i detta nu sitter jag och snickrar bäst det går. Min förhoppning är att jag någon gång kring nyår skall vara färdig. Håll tummarna!

Jag glömde skriva en sak i tisdags nämligen den att jag inte bara både såg och hejjade på en kändis utan också höll upp dörren för denne. Det var nämligen när jag var påväg in i biosalongen som också denne kändis, iklädd sin typiska cowboyhatt, också var där för att se nya James Bond. Artig som han var tackade han för besväret. Vem var då denna kändis? Ja, det var ingen mindre än den ständigt korrekt klädde Peter Siepen. Kanske är han en fåfängd kändis som konstant Googlar på sig själv och därmed snubblar över detta inlägg?

Valet i USA började lite snävt för Obama, men sedan gick det i räserfart uppåt och segern var säkrad. Nu kan man bara hoppas att Obama verkligen gör bra förändringar i USA.

Idag vänds alla blickar mot väst då det är presidentval i USA. Spänningen är stor kring vem som kommer leda USA de närmsta fyra åren.
     Årets val kan bli historiskt eftersom Demokraternas kandidat är den svarte senatorn Barack Obama, från Illinois, och vinner han så blir han inte bara USAs president utan också USAs första svarte president. Tidigare var också den förre presidenten Bill Clintons fru Hillary Clinton med som kandidat, men valde att hoppa av till förmån för Obama. Om hon hade blivit vald hade hon blivit USAs första kvinnliga president.
     Tidigast på onsdag morgon, Svensk tid, lär de första resultaten vara färdiga.

Här hemma i Sverige, närmare bestämt här i Eskilstuna, sitter jag efter en lång dag. Eftermiddagen spenderade jag på det lokala badhuset där jag provade på två helt nya delar av den.
     Det första jag provade på, efter jag simmat några vändor, var äventyrsbadsdelen. Detta var en mycket spännande upplevelse. Det hela började redan i omklädningsrummet för vill man både simma och besöka äventyrsbadsdelen bör man byta om i det omklädningsrum som tillhör just äventyrsbadet. Orsaken är enkel: det är särskilda nycklar dit och på så sätt behöver man inte ha med sig en massa pappersbiljetter som bevis för att man betalat för tillträde dit. Men som sagt var, det började i omklädningsrummet. Det visade sig nämligen att omklädningsrummet är av unisextyp, alltså byter både pojkar och flickor om där. Detta leder alltså till vissa blygsamheter. Men, men, de har några mindre bås i vilka blyga personer kan byta om i, om man nu inte vill visa upp sig för omvärlden. Som tur är så är duscharna separerade.
     Äventyrsbadsdelen är nog det tråkigaste äventyrsbad jag någonsin besökt. I princip består den av tre delar - en lagom rolig vattenruschkana - en liten bubbelpool - en dvärgdjup basäng att plaska i där det då och då kanske kommer en våg eller två. Med andra ord var jag uttråkad redan efter fem minuter.
     Den lite roligare delen var den ack så sköna relaxavdelningen. Den är indelad i tre avdelningar - herrar - damer - familj/gemensam. Jag valde herrarnas.
     Nackdelen med att besöka en relaxavdelning enbart för herrar är att de flesta herrarna där ser detta som möjligheten att befria sig från allt vad badbyxor, å andra klädesplagg, heter och liksom förvandlas till naturister. Jag är inte sådan. Därför var jag också den enda där med badbyxor på.
     På relaxavdelningen finns det sedan i sin tur tre saker att välja på - torrbastu - bubbelpool - ångbastu. Börjar man med lite bubbel, en sväng in i ångbastun, en liten dusch och sedan in i torrbastun uppstår en av två effekter. Antingen blir man avslappnad eller så däckar man. Jag hamnade någonstans mitt i mellan.
     Så nästa gång jag går och simmar så blir det att byta om "där nere" där herrarna är för sig och damerna för sig. Efteråt får det bli lite relaxande, troligtvis i den gemensamma avdelningen.

Avslutet på kvällen skedde dock på stans centrumbiograf med senaste Bondfilmen Quantum of Solace. Jag må säga att jag var väldigt besviken på den. Mycket av det som är typiskt Bond är borta så som det typiska Bondintrot med Bondtemat, det kom istället i eftertexterna, Bondhuvudskurkarna överlever, eller dödas av andra, Bond dricker fel drink, bara en kärleksscen och då med en B-karaktär som bara varar 15 sekunder på duken, med mera. Däremot är tjejjerna återigen nakna när de dansar i förtexterna, Bond använder rätt pistol, Bond mördar skurkar på ett typiskt Bondsätt. Visserligen är det ett väldigt skjutande och Bond drivs av ett enormt hämndbegär vilket mer, eller mindre, gör honom till en galen slaktare.