Idag, vid lunchtid, kom det äntligen, det som tidigningarna skrivit och varnat om den senaste veckan - Snön! Men som tur var så är det ännu för varmt för den att lägga sig och endast på några enstaka undanskymda platser kunde man ana lite vitt på backen.

För några veckor sedan skrev vi vårat första arbete i social omsorg. Vi blev då genom lottdragning tilldelade ett område, som i mitt fall blev "socialt nätverk".
     Det var tufft, spännande och utmanaden att skriva men så blev det till sist färdigt, vårt första PM vid Mälardalens högskola och idag, nästan tre veckor senare (15 arbetsdagar för lärarna) var det rättat och klart och betyget blev: VG.
     Enda felet jag fick som kommetar var en miss i min literaturlista, jag hade, i bara farten, råkat skriva tryckeriets namn istället för förlagets namn.

Hurra för mig!

Min kusin skrev i sin blogg om filmhösten som "The award season", den tid på året som flest filmer faktiskt brukar få bland annat Oscars. Jag tänkte å andra sidan belysa en annan del av filmhösten, nämligen en rad härliga svenska klassiker som är påväg att släppas och november verkar vara höjdpunktsmånaden.
     På nöjessidan hittar vi en rad filmer och serier som är pågång och höjdpunkten är nog den härliga teveserien Nöjesmassakern (85) som släpps den 5:e november. Otaliga repriser har visats och karaktärerna har återupplivats i andra serier och har därmed blivit odödliga. Det var där bland annat Rulle dök upp.
     Ytterligare ett komedisläpp, som också sker 5:e november, är en samlingsvolym, men inte vilken som helst, utan nämligen Galenskaparna After Shave: Greatest Hits on YouTube. Här har man alltså valt ut de klipp som haft flest träffar på YouTube, så det kan inte vara annat än bra. Själv hoppas jag att Kenneth Aalborg med "Inte bara glögg" är med.
     Kenny Starfighter, teveserien från 97 med Johan Rehborg, släpps i mitten av november. Även den har varit starkt efterfrågad länge på DVD och nu är den här, troligen eftersom långfilmen om Kenny snart är bioaktuell.
     En fyra för tre, teveserie som gick på tv4 i mitten av 90-talet, släpps i början av november. Serien handlar om två tjejjer som hyr övervåningen hos Lennart och Maggan (spelad av Bjön Gustavsson och Birgitta Andersson) en dag flyttar Tobias (Göran Gillinger) in hos tjejjerna och den aningen bakåtsträviga Lennart vill minnsan inte ha något fuffens däruppe inte. Kul serie.
     En riktig klassikerbox släpps den 5:e november, det blir 3xBom. Nils Poppe som Soldat Bom från 48, 49 och 51. Troligen följer fler Nils Poppe filmer efter.

På dramasidan kommer också en rad klassiska filmer och serier. Under några års tid har det spottats ut den ena serien efter den andre och likaså när det gäller filmer. I urval hittar vi Fasadklättraren (91) med en Bjön Kjellman som hamnar på glid och gillar att klättra, släpps 5:e november.
     Den goda viljan (90) en Ingmar Bergman produktion med Samuel Fröller, släpps 3:e december. Sommaren (95) även den med Fröller i huvudrollen, släpps 26:e november.
     Dårfinkar & Dönickar (89). Ungdomsdramaserie. Simone tvingas flytta med sin mamma och hennes nya pojkvän. I nya skolan blir hon av misstag presenterad som Simon - klassens nya kille. Simone ser en chans att börja om på nytt. Även den släpps 5:e november.
     Eva & Adam (96). Seriefigurerna från Kamratposten som kom till liv i egen teveserie och långfilm. Släpps 5;e november.
     Höjdpunkten på dramasidan är att hela serien med Polisen i Strömstad nu tycks komma ut på DVD. Filmerna, som bygger på Gösta Unefäldts romaner, handlar om poliserna i Strömstad där brott ständigt sker. En av Sveriges kanske bästa polisserier någonsin. Filmserien spelades in mellan åren 82 - 96 och först ut är Polisen som vägrade svara som släpps 19:e november, den följs sedan av Polisen som vägrade ge upp, som släpps 17:e december.

Sist ut en liten dokumentärserie som släpps snart. Kommer du ihåg Klass 9A, som gick i SVT i fjol? Nu släpps den på DVD den 5:e november. Följ med in i skolans värld och se hur den sämsta klassen helt plötsligt blir den bästa.

Det har börjat mörkna rejält nu ute. Kvällsmörkret kommer tidigare och tidigare, för varje dag. På samma gång är det också mörkare längre och längre på morrnarna. Hösten är en mörk och ruggig tid, men så snart vinterns snö kommer så ljusnas allt upp igen. Fram till dess så kan man plocka fram alla stearinljus man har hemma, tända dem, svepa filten om sig och avnjuta en god kopp choklad eller te i lågornas sken.

När jag skriver detta så sitter jag i ett av skolans grupprum och arbetar på min hemtenta, det var i alla fall tanken, men ännu har jag inte riktigt kommit igång.
     De båda böckerna, som tentan avhandlar, är delvis mycket tråkiga och handlar till största del om begreppet omsorg/social omsorg. Den del som är intressant är den historiska utvecklingen som skett, främst av åldringsvård, de senaste århundradet.
     I dagens moderna välfärdssamhälle är det oerhört svårt att kunna föreställa sig den misserabla livssituation gamla, fattiga, sinneslösa och så vidare levde i för så nyligen som bara fyrtio år sedan och bakåt. Innan åldringsvården radikalt förbättrades och byggdes ut, före andra världskriget, var det i princip lika med döden den dag man inte längre kunde förvärvsarbeta. Att hamna i de fattigstugor som fanns före förra sekelskiftet måste ha varit en väldigt lång plåga för många där kommandoran styrde och ställde. Som Astrid lindgren en gång skrev i böckerna om Emil:

Om du tänker dig en liten ursel stuga med ett par rum i och hela den stugan full med fattiga, utslitna gamla människor som bor där tillsammans i en enda röra av bara lort och löss och svält och elende, då vet du vad fattighjon är och fattigstuga... Kommandoran var den som bestämde i fattigstugan. Visst var hon ett hjon hon också, men hon var störst och starkast och mest argsint, och därför hade hon blivit satt att kommendera i fattigstugan, vilket aldrig skulle ha skett, om Emil hunnit växa upp och bli ordförande i kommunalnämnden.

För oss som läst berättelserna och/eller sett filmerna om Emil minns denna ondsinta kommendora som lade beslag på all julmat som de i fattigstugan fått av Emils familj och glupskt åt upp själv.
     Även om vi kommit oerhört långt sedan dess, så är dagens äldreomsorg långt från god. De ramlagar som styr äldreomsorgen, fastslagna på politisk nivå, är flummiga och otydliga och talar om skäliga levnadsnivåer. Men vad är skälig? Tolkningen ligger hos kommunerna och de tolkar alla olika.
     Under de närmsta åren kommer radikala förändringar att ske inom äldreomsorgen. Orsak? Den nya generationen pensionärer. Denna nya generation kommer omöjligt att gå med på de vilkor och utformningar som finns idag. Denna generation, och kommande generationen, kommer delvis bidra till förbättra omsorgen men också ställa till problem. Främst är de många. Vi lever allt längre idag och blir allt fler. Detta kostar pengar vilket leder till budgetproblem i framtiden och det leder troligen till ökade skatter och ökade omkostnade för den som är i behov av hjälp.
     I Trollhättans kommun finns idag en riktlinje som säger att ingen skall få sin morgonhjälp efter 10.30. Det låter visserligen bra att man har ett mål. Men problemet kommer när den som får sin morgonhjälp då, som avslutar sin frukost 10.30, skall äta lunch 11.30. Dessutom får denne ingen mer mat före kvällshjälpen, som ligger mellan 17 - 21. Alltså kommer frukost och lunch tätt. Långt till kvällsmaten. Ännu längre till frukosten nästföljande dag. Smart.

Det råder ingen brist på personal. Kommunerna skulle mycket väl kunna ta hjälp av den stora skara av arbetslösa som finns för att assistera under de hektiska morgontimmarna och jag är säker på att många av dessa arbetslösa skulle uppskatta att kunna känna sig lite behövda och nyttiga.
     Men det finns ett krux. De arbetslösa får betalt från annat statligt håll. Kommunerna, som iof också är statliga, är en annan kassa. Alltså kan inte en statlig myndighet betala för arbete som utförs av en annan statllig myndighet. Huruvida detta är idiotiskt, eller ej, kan ju alltid diskuteras.

Aftonbladet.se skriver idag om att det från och med april, nästa år, kommer en ny lag som gör det lättare för upphovsrättsinnehavare att jaga pirater på nätet, bland annat genom att kunna begära ut information om vem som äger en viss IP-adress.
     Sedan bredband har blivit allt vanligare så laddar vi också hem mer och mer olagliga kopior från nätet med allt från musik och program till kopierade böcker. Och utbudet på nätet är enormt. Denna ökning leder förvisso till att upphovsmannen förlorar intäckter fast de som egentligen förlorar mest är alla mellanhänder och det är också dessa som är mest drivande internationellt för att skärpa lagarna kring piratkopiering.
     För några år sedan publicerade en svensk datatidning en detaljrik artikelserie kring piratkopiering. Som en del av deras artikelserie tog de upp vilka som verkligen förlorar på piratkopieringen och detta var alla mellanhänder. Artisten, eller företaget, bakom produkten fick oftast en väldigt liten förtjänst av den sålda produkten. Visserligen är det viktigt att tänka på att piraten som lägger ut ett musikalbum på nätet, som sedan laddas ner av hundratals, rent av tusentals, personer givetvis orsaker stort inkomstbortfall även hos artisten.
     I de (få) fall där åtal har väckts och piraten blivit dömt handlar det ofta om att statuera exempel varpå dessa döms till orimligt höga bötesbelopp eller fängelsestraff. I antipiratreklamen jämför man piraten med en skur som bryter sig in hos någon och stjäl en teveapparat. Men olaglig nerladdning och att stjäla en teve kan omöjligt jämföras, lika lite som päron och äpplen kan jämföras.
     I ett åtgärdsförslag, som kom här om året, föreslog man att man skulle bilda en gemensam organisation, som skulle representera alla typer av upphovsmän. Genom att sedan baka in en avgift i bredbandsavgiften, som sedan skulle gå till denna organisationen, så skulle det alltså vara okej att ladda hem från nätet. Tyvärr brast idén på två stora punkter. Dels vill inte folk betala för något de inte gör/använder (alla med bredband laddar inte hem olagligt material) och dels för att den "avgift" som kommer in omöjligt täcker upp den inkomstbortfall som sker.
     Tyvärr använder tillverkarna och mellanhänderna en lika löjlig taktik som exempelvis bussbolagen gör - färre köper produkten då höjer vi priserna - vilket bara leder till att ännu färre köper produkten och fler laddar hem.

Den närmsta veckan kommer att vara mycket hård och fylld med stress, det är nämligen tentavecka. Första delkursen på höstterminen går nämligen mot sitt slut och det som återstår är helt enkelt en "liten" hemtenta och sedan är förhoppningsvis hela kursen färdig. Så planeringen ser ut som sådan: Läsa, läsa, läsa och läsa lite till. Skriva, skriva, läsa lite till, skriva och skriva lite till. Klockan 09:00 nästa tisdag ska den vara färdig. Hurra!

Nu är det (snart) jul igen, nu är det (snart) jul igen...

Julpyntet, som jag skrev om här om dagen, har förökat sig avsevärt och dessutom spridit sig till allt fler butiker. Det är tråkigt att komerssen helt förstör det fina som julen faktiskt betyder...

Som student är oftast tillvaron extremt fattigt. Nudlar morgon, middag och kväll som lyxas till lite på söndagarna genom att tillföra lite ketchup. Jag känner mig överlycklig att jag inte tillhör den kategorin av studenter.
     Nä, jag har planerat min ekonomiska studiegång mycket väl. Genom en rad suspekta fastighetsaffärer har jag lyckats skrapa ihop ett litet kapital som förhoppningsvis kommer räcka hela studietiden igenom och förhoppningsvis klarar jag mig ett tag utan att behöva ta några lån.
     Skulle nu, mot all förmodan, mitt lilla sparkapital gå åt fortare än planerat så har jag min sparbössa att ta till. Senaste inventeringen, som var idag, visade på tillgångar däri på nästan 1.300 kr, vilket gott och väl skulle motsvara en månads matutgifter, eller en mindre resa till Paris. Får se vilket som kanske känns nödvändigast i framtiden.

Jag skämdes verkligen när det plötsligt slog mig, tidigare idag, att jag glömt bort att gratta min äldsta lillasyrra, som fyllde år i lördags. Visserligen grattade jag henne lite i förskott när jag var hemma sist, men ändå. Så här kommer ett litet sent grattis.

Då har det hänt - julpyntet har hittat fram. Det känns bara så sorgligt att kommersen tvingar handlarna att för varje år börja sälja julpyntet tidigare och tidigare...

Aftonbladet.se skrev i går om att Riksbanken har sett över hur mynt- och sedelbeståndet ser ut idag och kan komma se ut i framtiden. Bakgrunden tycks vara bland annat en anpassning till Eurons olika valörer och hur grannländerna har det med sina valörer. Bland annat kan det bli aktuellt med en 200-kronors sedel och ett 20-kronorsmynt. På samma gång finns också ett önskemål att avskaffa 50-öringarna från handlarna.
     Redan idag finns ett antal specialutgivna mynt med olika valörer från 20 kronor och uppåt till flera hundra kronor.
     För några år sedan, då värdetransportrånena var som tätast, fördes det en diskussion om att införa 200-kronors sedlar eftersom uttagen av valörar mellan 100 och 400 kronor var vanligast i bankomater.
     Slitatget på sedlar är också stort, främst 20-kronerssedeln som har en livslängd på bara några år. Mynt skulle då underlätta eftersom ett sådant skulle hålla betydligt många gånger längre.
     Aftonbladet.se höll i en omröstning om vilken person man ville se som motiv på 200-lappen. Bland kandidaterna finns Abba, Alfred Nobel, Astrid Lindgren, Björn Borg, Ingemar Stenmark, Ingmar Bergman, Lill-Babs, Kungafamiljen, Zlatan Ibrahimovic och Annan. Konstigt nog har Astrid Lindgren fått 56,7% av rösterna och Nobel 16,9%. Zlatan ligger trea med 7,9% av rösterna.

Då var sista fältstudiedagen avslutat. Fredagen var en rätt lugn dag, och brukar så vara enligt min handledare.
     Dagen började med ett gruppmöte på Skiftinge vårdcentral, mellan distriktsjuksköterskan, biståndsbedömare och arbetsterapeuter. Meningen med dessa träffar är att vädra tankar och åsikter kring brukare och hjälpmedel, som egentligen är ganska onödiga träffar eftersom samma saker tas upp på teammötena med hemvårdsgrupperna. Därför var också detta möte det sista.
     Sedan flöt dagen på med mängder av frågor (från min sida) varvat med nyfiket läsande i olika dokument med mera.

Så här i efterhand har jag noterat två lutsiga saker.
     Det ena är hur alla kvinnor liksom lite slappt tar i hand. De liksom knappt nuddar en när man hälsar.
     Det andra är hur ingen nämnde något om sekretessen. Exempelvis tystnadsplikt och sån't. Visserligen berättade jag redan i går att jag har sju och ett halvt år bakom mig i hemvården, men ändå?

Jag hoppas i alla fall att jag får komma tillbaka och göra min praktik där och även senare få möjligheten att bli en i gänget och jobba där. Men det får framtiden utvisa.

För att vi, i min klass, ska så tidigt som möjligt försöka hitta tänkbara framtida yrkesval har vi något som kallas för fältstudier. I princip går dessa fältstudier ut på att vi ska välja en arbetsplats och sedan likt en nyfiken skugga hänga på och ställa massa frågor och därmed få en inblick i verksamheten. Eftersom jag vill arbeta som biståndsbedömare i äldreomsorgen så var således mitt fältstudiemål uppenbart.
     Hur exakt biståndsenheterna ser ut, runt om i landet, skiljer sig säkerligen mycket stort. Först och främst brukar de flesta biståndsbedömare arbeta mer, eller mindre, separerade så att exempelvis de som bedömer SOL-ärenden (Bistånd enligt Social Omsorgs Lagen, i huvudsak äldre) sitter på ett ställer och andra biståndsbedömare sitter på ett annat. I Göteborg, som är en storstad, har varje stadsdel sin egna nämnd och också på samma gång sin egna biståndsbedömarstyrka. I Trollhättan, där jag kommer ifrån, sitter alla, i princip, på ett och samma ställe medans här i Eskilstuna är de uppdelade både efter vilka områden de handlägger och också i ett lag nord och syd. Jag valde att gå med i Lag Nord.
     Lag Nord har sina lokaler placerade på en ljus föstavåning, där tidigare olika verksamheter huserat, men numera utgör biståndsbedömare, hemvård och ett mindre särskild boende. Där arbetar 12 personer, varav två är assistenter, med att handlägga ärenden från allt i höjd med norra delen av Eskilstunaån och uppåt. Såeldes har de både förortsområden, attraktiva områden och en sjuinihelsike stort område, som närmast kan jämföras med vischan. Undantaget är Torshälla som har egna biståndsbedömare.
     Min upplevelse av dagens strapatser, som säkerligen kommer vara likvärdigt med morgondagen, så tycks de ha det väldigt lugnt, stor frihet att styra över sin arbetstid och ett jättehärligt gäng, där övervägande majoriteten befinner sig i sina sena 30 och tidiga 40 år.
     Dagen började lugnt, de själva "säger" att arbetsdagen börjar klockan 8, men lokalern finns tillgängliga redan efter klockan 7 (kommer de tidigare går larmet och ger därmed en hel del pinsamma möten med vaktbolag). Några börjar dagen med lite gemensam kaffestund andra tar det lugnt och börjar installationen på deras respektive kontor.
     8.30 börjar den egentliga arbetsdagen då biståndsbedömarna har telefontid i en timme och man riktigt hör hur arbetsplatsen fylls av telefonsignaler i samma sekund klockan slår halv.
     Sedan följer lite dokumenterande efter telefonsamtalen, kaffedrickande och sedan swich i väg till dagens första besök. En uppföljning på en herre som just nu är på kortis. Med anhöriga diskuteras och beslutas det om att ett särskilt boende är rätta alternativet. Mannen är svårt dement och agressiv och säkerligen fylld med ångest och oro över allt som känns nytt och ovant. Frugan är ledsen till följd av skuldkänslor och oro för framtiden.
     Väl tillbaka igen är det lite mer småskrivande som gäller och precis som innan varvas det med nyfikna frågor från både mig och min handledare.
    Lunch. Förmiddagsfikats diskussioner om de lärare vi har i kursen fortsätter eftersom nästan alla de andra haft samma lärare. Ytterligare några lustiga kommentarer kommer fram och man får en annan syn på lärarlagen.
     Efter lunchen är det dags för ett nytt hembesök, denna gång till en dam som bor långt bort, över milen utanför Eskilstuna, där det ska göras en uppföljning. Damen bor mycketvackert och runt om breder sig blandningen av lövskog och åkrar ut sig varvat med mängder av gamla gravfält.
     Väl tillbaka igen till basen är det dags för eftermiddagsfikat och första dagen av två är avslutat. Min handledare har lite pappersarbete kvar, som hon räddar mig från, inan även hon ska gå hem för dagen.

Någon gång under gårdagen blev det ett avbrott i Tele2s bredband och därmed tomt i många Eskilstunabors datorer. Det har hänt tidigare och kommer säkerligen att hända igen. Nu blir man ju lite sura på Tele2 som inte kan gå ut och meddela sina kunder när någonting inte funkar. Visst vore det lätt i fall alla deras kunder som angivit ett mobilnummer kunde få ett litet SMS som talade om att det var ett avbrott. Tyvärr meddelar Tele2, precis som alla andra bredbandsbolag, alla sina driftstörningar i bredbandstrafiken via dera webbplats, och dit kommer man ju in då?

Vädret var oerhört överraskande idag. De senaste veckorna har tempen legat på omkring 5 - 8 grader men i morse tog den en rejäl dumpning och visade otroliga -0,2 grader. Således har alltså vintern börjat att göra sitt intåg på allvar och det lär säkerligen inte dröja länge innan 0-graderna är här för jämnan.

I går skrev jag det sista på mitt PM och idag var det både inlämnat och muntligt redovisat. Skönt att det är över...

Det börjar dra ihop sig, på måndag skall mitt PM redovisas så nu gäller det att skriva, skriva och skriva. Har mycket kvar ännu att sätta ihop, därför kommer jag antagligen sitta uppe länge både nu i natt och i morgon natt...

Jag glömde ju att visa upp bilderna på min fina födelsedagsnalle, som jag fick med posten i början av veckan, som min mellersta lillasyster Therése skickade. Så här följer två bilder;