I Judd Apatows komedi På smällen (Knocked Up, 2007) sitter grabbgänget, alla judar, och snackar om filmer där judarna upphör att vara offer och får ta till hämnd, såsom i Spielbergs München (Munich, 2005). Måhända har Quentin Tarantino haft samma diskussion med sitt grabbgäng.

Filmen börjar i det ockuperade Frankrike 1941, då SS-officeren Hans Landa (Christoph Waltz), kallad ”judejägaren”, besöker en mjölkbonde på den franska landsbygden. Före krigsutbrottet bodde ett antal judiska familjer i området och alla utom en har tagits om hand om, vart kan denna sista familj gömma sig måntro? En lek i språk (fransmännen får faktiskt tala franska, och tyskarna tyska!) och några kulsprutesalvor senare flyr den unga Shosanna (Mélanie Laurent) över fälten, den enda överlevande i sin familj.

Samtidigt sammansätter OSS en grupp judiska soldater, ledda av Aldo ”apachen” (Brad Pitt), som ska sättas in bakom fiendelinjerna och ställa till så mycket oreda som möjligt. Här handlar det inte om att ta fångar utan enbart att döda nazister. Varje ”basterd” är skyldig att leverera hundra skalpar, bokstavligen talat, och bland dessa hittar vi personer som ”Lilleman” (B.J. Novak från The Office) och ”Björnjuden” (Eli Roth, regissör till Hostel-filmerna).

Några år senare driver Shosanna, under ny identitet, en biograf i Paris. Där börjar hon uppvaktas av en ihärdig tysk soldat (Daniel Brühl) som visar sig vara både krigshjälte och berömd skådespelare. När filmen om hans bragd ska premiärvisas övertalar han propagandaminister Goebbles (Sylvester Groth) att låta det ske på Shosannas biograf. Inte bara den tyska eliten med Hitler i spetsen ska närvara, självaste Hans Landa håller i säkerheten så Shosanna kan börja planera sin hämd.

Samtidigt har brittiska Secret Service fått reda på premiären och skickar en agent till Paris för att leda ”basterds” i en attack mot biografen. Snart sammanstrålar livsödena…

Med två och en halv timmar är den en rätt så lång film och den innehåller mer stilla dialog än vad man kanske förväntar sig. Men detta är inte nödvändigtvis något dåligt, Tarantino är duktig på sådant och spänningen kan ofta vara på topp även när det går som långsammast. Som alltid vet man inte vem som överlever till slutet, alla är förbrukningsvaror i Tarantinos filmer.

Betyg: 1 2 3 4 5

Dela med dig